lördag 2 mars 2024

Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt jämte juli en av utdelningsårets svagaste månader. Så också i år men nio aktier delade totalt ut 1 989 kronor.

I skrivande stund har jag för första gången på länge nettokassa i portföljen. Därav följer att det inte är någon belåning alls. Och då har jag ändå inte gjort min senaste månadsinsättning ännu.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I väntan på emission, mer om det nedan, har det varit ganska lugn handel men några köp har det ändå blivit. Jag har ökat lite i Cibus som förvisso är räntekänsligt men handlas till aptitlig värdering. Rapporten gav det så här långt rätt. Har ökat mitt innehav i XACT Högutdelande med 20 procent inför utdelningshöjningen då jag förväntade mig en viss uppvärdering efter utdelningsbeskedet och det var uppenbart från några av de rapporter från innehav i den börshandlade fonden att de skulle klara en höjning. Ett nytt innehav har det blivit i TietoEvry. Företaget är rejält nedsnackat av diverse skandaler som nu är i stort fokus men där det är oklart om företaget själva har hela ansvaret (när det gäller IT-säkerhet är inget system säkrare än användarna). Därför tog jag in en grundplåt i portföljen då utdelningen med en direktavkastning på nära 7 procent lockar mig. Samtidigt är konsultbranschen bedräglig i lågkonjunktur. Ett lyckokast var ökningen i Tomra. Det är alltjämt ett av portföljens minsta innehav men faktiskt på väg att passera mina fem minsta innehav. Också Tomra har dragits ned kortsiktigt på liknande negativa nyheter men sådana är av tillfällig karaktär och engångskostnader. I grunden är Tomra ett mycket välskött företag och jag ökade därför under hundralappen vilket i skrivande stund verkligen har belönats med mer än 40 procent upp. Aktier som Tomra är aldrig billiga men man bör tålmodigt försöka hitta sina lägen att öka när de vid sällsynta tillfällen handlas till en mer rimlig värdering.

Den största huvudbryn för mig just nu är naturligtvis nyemissionen i Minesto. Den bistra verkligheten är att det är förseningar som kostar på. De beror rimligen på faktorer som företaget inte har kunnat påverka eller förutse men får ändå som konsekvens att man har behövt skjuta på den första parken med i alla fall ett år jämfört med initial planering varför man behöver ta in kapital för att överbrygga vägen till intäkter.

Jag håller mig till min ursprungliga analys och då ytterligare emissioner är en risk som jag redan från början har accepterat är jag trygg i var jag står. Det blir tyvärr mycket känslor när opportunister flockas kring en emission. Ofta dyker det upp gråterskor också. Därför försöker jag hålla mig till vad företaget och andra relevanta aktörer kommunicerar och strunta helt i känslor, rykten och kortsiktig spekulation. I dessa tider där det blir alltmer gamification och såväl mäklare som andra aktörer försöker tjäna pengar på kortsiktig handel är det för mig principiellt viktigt att påminna mig om att jag investerar i ett riktigt företag som producerar lösningar som i grunden efterfrågas och kan lösa globala utmaningar kring hållbar energiförsörjning och baskraft. För mig är det enkelt. Jag investerar i ett företag som har en förbannat fin teknik och affärsidé. Det är inget dussinbolag inom cleantech och Minesto är redan med i sammanhang där jag inte kan påminna mig om att andra cleantechföretag som har varit på tapeten på senare år har varit med. Det är svensk ingenjörskonst när den är som bäst avknoppat från SAAB. Idén är att producera förnybar energi som givet förutsägbarheten till skillnad från t.ex. sol- eller vindkraft kan leverera fullt planerbar baskraft. Löser man de initiala knutarna in i kommersialiseringsfasen är det helt uppenbart att sådana lösningar efterfrågas. Tekniken fungerar bevisligen och oavsett hur det hela slutar är jag stolt över att vara med på ett hörn och bidra till svensk industrihistoria och innovation. Eftersom jag accepterade risken redan när jag gick in i aktien tar jag det hela med ro. Jag vill vara med på den här resan.

Något som förbluffat mig genom de år jag följt Minesto är att så få verkar förstå hur marknaden och affärsmodellen ser ut även om det mig veterligen har stått svart på vitt i varje prospekt, uppdragsanalys och större rapport. Det skulle egentligen tarva ett längre inlägg som jag inte har tid att skriva men i korthet fungerar elmarknaden på ungefär samma sätt på Färöarna (Danmark) som i andra europeiska länder. Det är alltså en skillnad mellan el och elnät. Jag tror därför inte att SEV är slutkund för kraftverken utan deras roll är att tillhandahålla elnät och få ut elen som produceras till slutkonsument. Med reservation för att ett SPV-upplägg kan se annorlunda ut i de första faserna av parkerna ligger det närmast till hands att jämföra med vindkraftsbranschen, inte minst då Minestos styrelseordförande är handplockad från Vestas. Minesto säljer kraftverk (inklusive underhåll och eftermarknad) och är att jämföra med Vestas eller Siemens. Men mellan Minesto och SEV är det i det längre perspektivet tänkt att det ska finnas en projektör eller parkinvesterare som köper kraftverken och säljer elen till SEV. Så fungerar i allt väsentligt vindkraftsmarknaden där börsnoterade företag som Arise eller Eolus Vind tar risken att söka tillstånd, projektera och planera parken, köpa kraftverk, bygga och därefter leverera till elbolaget. Väldigt förenklat medveten om att resonemanget i några avseenden haltar är det egentligen inte helt annorlunda mot hur byggbolag arbetar när de söker bygglov och börjar bygga. De tar helt enkelt en risk innan huset står färdigt och först därefter säljer de slutprodukten till en långsiktig ägare. På en normal marknad finns aktörer som söker miljötillstånd, köper kraftverk och ansvarar för parkbyggnation. De tar en kalkylerad risk men tjänar därigenom också pengar. Precis som att de som säljer byggmaterial till ett husbygge inte får betalt först när husägaren flyttar in kommer Minesto inte behöva vänta på intäkter intill dess att parken är i full drift. Vidare tror jag att många missar är att när projektörsledet är igång kommer Minesto ta en betydligt mindre risk för egen del i parkprojekten. Deras risk består då i att bygga och sälja kraftverk. Och de kommer antagligen också att frånsäga sig en del av den risken genom licensieringsavtal på den asiatiska marknaden. Det skulle innebära att de får lägre bruttointäkter men samtidigt inte har speciellt höga egna utgifter. Når man dit kan företaget växa rätt snabbt till väsentligt lägre risk än vad som föreligger i nuläget. Utmaningen för Minesto är att projektörsledet är nytt och under uppbyggnad men fördelen är att såväl vindkraftsaktörer som oil & gas-aktörer har kompetens och know how kring alla väsentliga led som krävs för sådana projekt. Därtill är det värt att lägga till att den så kallade marknaden (om den vore rationell och har perfekt information vilket sällan är fallet i den här typen av företag) kommer att kalkylera in sannolikhet för en order långt innan den första parken är färdig. Om Minesto lyckas ta det steget kommer börsvärdet redan ha stigit innan parken är byggd. Det här är mer en fråga om att få en känsla för att det faktiskt finns seriösa investerare som är villiga att gå in. Det är lätt att glömma bort att SEV under flera års tid genom egna uttalanden har bekräftat att de har avtal och tar infrastrukturkostnader för det här projektet så utifrån nuvarande information verkar de sitta med i båten.

Det andra som behöver sägas är att teknikrisken aldrig har varit lägre i Minesto än nu. Vi har ett kraftverk i MW-skala som har varit i drift under i alla fall tre veckor. Därmed har vi en färdig produkt i kommersiell skala. Ett 1,2 MW-kraftverk är designat för att sälja 3,5 GWh el årligen på Färöarna vilket innebär mångmiljonbelopp i intäkter under ett elprisavtal (elpriset på Färöarna är högre än i Sverige). Samtidigt är kapitalrisken fortfarande rätt hög för även om emissionen kommer ge kapital till att driva verksamheten vidare ytterligare något år så är Minesto vid en punkt där de måste skapa konkreta intäkter och bygga upp ett positivt kassaflöde. Zoomar man ut från sina känslor kring kursutveckling och besvikelse över emissionen är det samtidigt så att Minesto, med ett års försening, egentligen inte har hävdat sedan de började sin verksamhet på Färöarna att parkerna skulle stå färdiga nu. Det har varit tal om en första park med 4 kraftverk någonstans mellan 2022-2024 medan SEV redan när det första lilla kraftverket levererade ström i elnät talade om 3-5 år. Såtillvida befinner sig Minesto fortfarande inom det spannet. De har hanterat kapitalintaget på ett olyckligt sätt vilket kostar oss aktieägare onödigt mycket men det är vad det är. Det som är viktigast för mig är att få bättre information kring färdplanen framöver. Och även om de inte presenterar en order innan den är klar tror jag att vi kommer att få mer information. I prospektet förväntar jag mig mest det snömos som är standard för företag i en förkommersiell fas. Men Minesto har säkert ett par-tre uppdateringar som kommer presenteras under teckningsperioden efter att prospektet har publicerats. Jag kan gissa mig till vad det kommer vara men vill inte spoila de eventuella positiva eller klargörande besked som kan komma under mars.

Det tredje som jag finner intressant är att Minesto aldrig har haft ett lägre börsvärde sedan de hade sin första DG500-prototyp i drift. Det gör att jag tycker att risk-reward trots den ökade kapitalrisken alltjämt är god nog för att jag ska teckna. För mig är det även en fråga om att bidra till att företaget får kapital och jag kan bidra till att i marginalen minska garanternas påverkan på utfallet. Men Minesto har lite i skymundan från alla känslor kring emissionen presenterat rätt intressanta siffror där de verkar utgå från 10 miljoner kronor per 1,2 MW-kraftverk i intäkter för Minesto och ytterligare samma belopp i eftermarknad och underhåll under en 20-årsperiod. Notera här att dessa kommer förse Minesto med löpande intäkter också efter att kraftverk har sålts vilket bidrar till att bygga ett starkare kassaflöde. Skulle de lyckas realisera planen på 200 MW på Färöarna räcker det för att ta företaget långt in i lönsamhet och rent strikt räcker redan Hestfjord-parken. Samtidigt slängs det med mycket siffror kring Minestos utgifter men de enda verkligt fasta kostnaderna är hyror och personalkostnader. Skulle de behöva krympa kostymen finns utrymmet men tvärtom nyanställer de personal som ska driva sälj och den kommersiella utvecklingen. Jag tror därför att det finns en tydlig plan för Färöarna där man väntar på att pusselbitarna ska falla på plats innan avtal kan skrivas och offentliggöras. Den var antagligen initialt planerad redan för 2023 men förseningarna gjorde att man inte kunde leverera till finansiärerna. Där är man idag i ett helt annat läge med konkret driftsdata. Jag vidhåller min princip att inte skriva vad jag anser att Minesto skulle vara värt om de lyckas realisera sin kommersiella potential för jag vill inte bidra till att spä på kortsiktiga spekulationer. Bara Minestos initiala intäkter i Färöarna-planen är 2 miljarder kronor (dubbelt så mycket i tillägg från underhåll och eftermarknad). Om företaget tar steg för att realisera den planen kommer de som de flesta växande företag inte värderas till P/E 1. Därav är det uppenbart att företaget om man lyckas på Färöarna kommer värderas upp flera gånger jämfört med dagens börsvärde enbart baserat på Färöarna.

En större diskussion som jag reflekterat allt mer kring på senare år är om börsen verkligen optimalt bidrar till att hjälpa företag med bra affärsidéer att få in nödvändigt kapital nuförtiden? Flera olika fenomen har idag en destruktiv påverkan som försvårar även för seriösa och gedigna affärsidéer även om det i Minestos fall också delvis är självförvållat. För mig är aktier något jag investerar i långsiktigt för att vara del i att bygga upp och stärka vettiga företag och affärsidéer. Och det är jag stolt över.

Jag kommer teckna också i denna emissionen även om jag hade hoppats på något mer konkret besked kring planen framöver till dess och medger att det är svårbedömt om de lyckas realisera planen i tid. Teckningsoptionen som följer med kan om de sköter sin verksamhet det kommande året bli plåster på såren för oss trogna småsparare som skjuter till mer kapital. Jag kommer också titta på möjlighet att teckna aktier med företräde. Som jag ser det vill jag teckna aktier för att bidra till att företaget får in riktigt kapital och på marginalen minska garanters inflytande. Samtidigt uppstår ofta möjligheter att handla med betald tecknad unit och teckningsoptioner vilket utifrån min erfarenhet från tidigare emissioner ofta kan delfinansiera några procent av emissionen retroaktivt genom arbitragehandel.

Nu blev det väl mycket Minesto den här gången men utdelningsportföljen tuffar på i bakgrunden som vanligt och jag har reviderat upp min utdelningsprognos för 2024 till 85 000 kronor. Eftersom jag alltjämt återinvesterar i nya utdelningar tror jag att jag kommer ha goda utsikter att åtminstone uppnå samma utdelning som under 2023 även om jag tror att 100 000 kronors-gränsen kommer få vänta till nästa år.

Nu har vi utdelningsinvesterare årets finaste tre månader framför oss då lejonparten av utdelningarna betalas ut mellan mars och maj månad. I mitt fall betalas mer än två tredjedelar ut och prognosen är minst 65 000 kronor i utdelningar vilket är ett välkommet tillskott som möjliggör att jag kommer att öka i ett par andra utdelningsaktier parallellt med mina teckningsåtaganden i Minestos företrädesemission.

Redan vid utgången av maj månad bör jag därför vara ifatt 2022 års gula stapel över totala utdelningar!

lördag 3 februari 2024

Utdelningar och aktieköp i januari

Januari månad har gått så fort att jag inte har hunnit uppdatera utdelningsstatistiken förrän idag och knappt tänkt på att flera aktieköp har gjorts. Utdelningen landade på 1 102 kronor där bara 6 aktier delade ut.



Avanza överraskade med en ganska bra rapport och höjd utdelning trots att företaget verkar minst sagt rörigt nuförtiden. Jag valde att passa på att öka lite.

Cloetta har haft det motigt på senare tid och jag har passat på att öka varför aktien nu är ett av portföljens fem största innehav. Utdelningen bibehölls vilket innebär att jag blir belönad mer än jag hade hoppas på redan i år. För den som bryr sig om sådant brus har kursen också återhämtat sig rätt bra på rapporten.

På senare tid är den norska och svenska kronan ungefär lika mycket värda varför jag har passat på att öka lite i ATEA och desto mer i Multiconsult då bägge är stabila företag som har handlats till en bra direktavkastning.

Det har blivit en liten ökning i Cibus. Det finns en betydande ränterisk i företaget och jag är inte säker på att de klarar att bibehålla utdelningen men tycker ändå att det är lockande nog att åtminstone återinvestera utdelningen i alla fall.

Den större händelsen är annars emissionen i Svedbergs. Jag tecknade fullt men tilldelades tyvärr inget utöver det varför jag passade på att köpa lite ytterligare aktier. Det är ett bra exempel på att nyemissioner kan vara värdeskapande när de går till investeringar som bygger värde i företagets långsiktiga verksamhet. Jag gick in i aktien när det ondgjordes i sociala medier över hur den tappade börsvärde med insikten att det skulle uppstå möjlighet att teckna till en riktigt fin rabatt vilket också blev fallet. På lång sikt kommer det säkert betala av sig.

Av någon anledning lyckas jag inte publicera svar på kommentarer på plattformen så tack för kommentarer och svarar här istället: har funderat på att skriva om Minesto igen men dels har jag mindre tid att göra längre inlägg och dels vill jag att företaget går in i nästa fas så att det finns ny information att ta ställning till. Jag vill inte bidra till kortsiktig handel och spekulation utan skriver utifrån ett långsiktigt perspektiv när det finns något nytt att säga med sikte mot ett scenario där de har etablerat sig kommersiellt på flera marknader med 2030 som målår. Det sagt har teknikrisken minskat ordentligt nu när D12 redan är i test och snart är i elproduktion. Vi vet också att D4 har levererat el kontinuerligt. Det som återstår och där den kvarvarande risken finns är att sy ihop det kommersiella och överbrygga vägen dit. Har de väl finansieringen för Hestfjord-parken på plats är de redan beyond break even.

Totalt sett har utdelningarna fallit bättre ut än förväntat där ett par utdelningshöjningar redan har annonserats. Därför är mitt pessimistiska utgångsscenario för aktieutdelningar under 2024 redan reviderat upp till 75 000 kronor. Det finns goda utsikter att åtminstone nå en fin utdelning även i år trots att utgångsläget fortfarande är att det blir svårt att upprepa fjolårets utdelningsnivå.

lördag 20 januari 2024

Reflektioner över det gångna börsåret

Utdelningarna landade på 94 406 kronor under 2023. Brutto är det ensamt tillräckligt för en knäckebröds-FIRE även om det förstås inte är önskvärt eller rimligt. Jag når inte hela vägen till 100 000 kronor vilket jag hade som en vision snarare än mål. En anledning till det är att flera aktier drog in utdelning eller köptes ut från börsen. Samtidigt finns en liten chans att jag kan nå dit när återbetalning av utländsk källskatt betalas tillbaka men då jag inte har köpt så mycket utländska aktier ifjol på grund av den svaga kronan tror jag att den utländska källskatten liksom föregående år landar runt 4 000 kronor. Decemberutdelningen stannade på 1 545 kronor. Portföljen innehåller vid årets slut 53 innehav inklusive XACT högutdelande. Jag tror att ungefär 50 aktier är en långsiktigt rimlig nivå då flera är mindre innehav som jag köpt billigt en gång i tiden och inte har vare sig anledning att öka i eller avyttra. Jag tänker mig att portföljen även framöver kommer ha ett femtiotal innehav.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att passera 100 000 kronor under 2024 vore en naturlig målsättning men jag är i ärlighets namn nöjd om jag uppnår samma utdelning som ifjol. Några finare utdelare har tyvärr köpts ut från börsen. Särskilt ledsen är jag över TransAlta Renewables som var en stabil och pålitlig månadsutdelare. Den hade en utdelningsvikt på 4,4 procent av totalutdelningarna under 2023 och blir inte helt lätt att ersätta. Intrum håller som förväntat inne utdelningen under 2024 för att få kontroll på sin balansräkning. Detta var förväntat men givet den groteskt höga utdelningen under 2023 hade aktien en utdelningsvikt på 18 procent. Det syns också tydligt i diagrammet ovan över utdelningar månadsvis 2023. Den extremt höga engångsutdelningen i Intrum dopade så att säga det här årets utdelning över normala nivåer. Jag har sålt SBB då jag inte ser någon utsikt att de får styr på det hela under överskådlig tid och då det kommer finnas mindre värden kvar. Även om kursen kanske kan återhämta sig på sikt jobbar mina pengar bättre på annat håll. Nu var SBB ett ganska litet innehav men de utgjorde likväl en procent av utdelningsvikten då de hade en hög utdelningsgrad. Castellum har jag ökat i ordentligt men även de utgjorde 2,5 procent bara på sin vårutdelning förra året och därmed är det mer än 5 procent av utdelningsvikt som försvinner där också. Kanske ska förtydliga att utdelningsvikt är ett mått på hur stor procent av totalutdelningen en viss akties utdelning utgör under ett år. Sedan har vi Nordic Waterproofing med en utdelningsvikt på 0,77 procent som tyvärr riskerar att köpas ut. Jag kommer mot min vilja tvingas acceptera uppköpsbudet och placera pengarna på annat håll även om det i skrivande stund inte är helt givet att budplikten också kommer innebära att de faktiskt köps ut från börsen. Det har varit ett fint innehav. Som synes innebär ovanstående att ungefär en tredjedel av fjolårets utdelning försvinner. Därtill har något innehav sänkt utdelningen också. Att uppnå en bra utdelningsnivå 2024 kommer bli en utmaning.

Men samtidigt har jag ju aktivt köpt aktier när börsen var sur och räntan var hög ifjol. Mitt innehav i Cloetta har gått från ett komplementsinnehav till ett sex gånger så stort innehav så med en bibehållen utdelning kan det ensamt klara en tiondel av utdelningsmålet. Nu ska en brasklapp skrivas om de höga råvarupriserna just nu liksom omkostnader kring fabriksbygget i Nederländerna. Men på lång sikt tror jag att Cloetta är en bra värdeaktie som inte kommer att slå index men väl studsa tillbaka till en mer normal nivå historiskt och jag får ju över fem procents yield on cost för besväret vilket är högt för etablerade bolag. Castellum ska inte uteslutas att de kan börja dela ut igen till hösten om ränteläget stabiliseras men jag räknar med att de prioriterar att stärka balansräkningen och utnyttja utrymme till uppköp istället. Wallenstam har förvisso en låg utdelning men eftersom jag ökade när räntefrossan var som högst ska jag kunna inkassera minst dubbelt så mycket utdelning som ifjol från Göteborgsbolaget. Sedan börjar det bli på tiden att Scandic Hotels delar ut igen för första gången sedan pandemin. Jag köpte på mig en större post givet deras fina marknadsposition när de var som mest pressade och väntar tålmodigt på att det ska betala sig. Jag tror faktiskt inte att det sker redan i år då det är vettigare att prioritera annat men utrymmet finns. Lite utdelningshöjningar ska det väl kunna bli också. Investor höjer som förväntat utdelningen. Ja, det är en kanonaktie men den är alltid dyr och jag ställer mig inte in i hyllningskören då det är en aktie som jag nöjer mig med att öka i vid de sällsynta tillfällen då den dras med i allmän börsoro, senast i oktober när man kunde öka för under tvåhundra kronor. Tillsammans med lite arbitragebyte mellan A och B-aktien räcker det för att ge några hundralappar mer i år än ifjol. Avanza har också höjt utdelningen och mitt innehav är större varför min utdelning blir ungefär dubbelt så stor som ifjol. Profoto och Svedbergs är nya lite mindre innehav och jag har ökat i Inwido.

Totalt sett landar prognosen på 70 000 kronor. Detta är dock med en pessimistisk utblick där inga ytterligare utdelningshöjningar förväntas, där jag har tagit höjd för en något stärkt krona och i övrigt inte tar hänsyn till de aktier som kommer köpas under året. Det indikerar oavsett att det blir utmaning nog att klara att bibehålla 2023 års utdelningsnivå men jag ska göra ett försök. Samtidigt har det inget värde i sig själv utan det viktigaste är att portföljen växer på ett sunt sätt över tid. Det är förvisso en bra bit kvar till de över 150 000 kronor i utdelningar som jag siktar på årligen på lite längre sikt men det finns mycket potential i innehav som till exempel Castellum och Scandic som med tiden kommer att göra att portföljen studsar tillbaka. Därför är de mål jag satte upp när jag började spara inom räckhåll.

2023 stängde aktieportföljen med en belåningsgrad på 1,6 procent. Kapitalförsäkringen är helt utan belåning och investeringssparkontot har bara belåning i den lägsta räntenivån. Jag har därmed till sist uppnått min målsättning om att fasa ned belåningen. En anledning till att jag har velat göra det är att jag redan nu närmar mig nivåer där det faktiskt går att leva på portföljen även om jag inte planerar att göra en FIRE då mitt jobb är spännande, utmanande och stimulerande. Hur som helst vore det oklokt närmare en eventuell FIRE att ha en hög belåning i portföljen då det försvårar kapitaluttag och ökar portföljrisken. Jag har funderat på att helt amortera ned belåningen men landat i att det inte är rationellt. Dels överstiger aktieutdelning netto efter skatt räntan jag betalar och så länge jag håller mig på den lägre räntenivån är det därför fullt rationellt med en liten hävstång på någon enstaka procent i portföljen. Dels har jag uppnått ett annat livsmål i att äntligen skaffa ett boende i Sverige. Även om jag inte har så hög belåningsgrad på den bostaden heller och därmed inte har så starka amorteringskrav finner jag alternativkostnaden av att amortera ned bolånet bättre än vad jag sparar i räntekostnad på att amortera ned portföljbelåningen. Därför är mitt utgångsscenario en portföljbelåning på mellan 1-3 procent under 2024. Det ger möjlighet att utnyttja bra köptillfällen samtidigt som jag kan amortera lite mer i perioder när det inte finns lika mycket att köpa till rimliga värderingar. Jag måste också ta hänsyn till att den högre kapitalskatten till följd av högre ränta och portföljvärde äter upp lite mer av mina insättningar än tidigare år. Fokus under 2024 kommer att vara att bygga vidare i lugn och ro och jag lägger allt mer tid på att följa mina existerande innehav snarare än att försöka hitta nya aktier.

En reflektion är att jag tycker att det ger allt mindre att följa aktier och sparande i sociala medier än när jag började. Sedan pandemin verkar det vara mer korta perspektiv och färre som skriver om värdeaktier på ett mer långsiktigt sätt. Sedan Twitter blev X har jag trappat ned min närvaro där även om jag har kvar kontot. Jag är trött på cirkus Musk och ser det som att jag inväntar att det dyker upp något nytt sociala medier-format där man kan få de vuxna aktiesamtalen bland dem som följer företag och bygger långsiktiga portföljer och slippa allt det andra. Mitt jobb har tagit mer tid efter pandemin och det har gått ut över bloggandet så jag funderar även kring i vilken mån jag ska fortsätta med det eller inte. Samtidigt är det ett praktiskt sätt att strukturera mina tankar och få en överblick regelbundet över hur portföljen går vilket gör det lättare att följa upp bakåt, dra lärdomar och planera framåt. Tills vidare kör jag på tills mitt börsår slutar till sommaren och sedan får jag ta en ny funderare.

Avslutningsvis konstaterar jag att jag hade trott att det skulle ta minst tio år att nå dit portföljen och utdelningsnivån är när 2023 år summeras men nu på mitt åttonde sparår är jag väldigt nära att komma i mål. Resan har haft både framgångar och bakslag. Jag har tagit mina läropengar och det har gjort mig till en klokare investerare. Men det visar ändå någonstans att med en diversifiering, tålmodighet och framförallt kontinuerliga aktieköp med en hög sparkvot kommer man väldigt långt. Det fascinerar mig att se att det faktiskt var fullt möjligt att nå hit redan efter mindre än åtta år och att jag av allt att döma kommer vara i mål efter tio år trots att jag också har köpt en bostad. Det finns några kryddor i portföljen som jag förstås hoppas ska ta fart i ett lite lugnare ränteläge 2024 som jag följer aktivt men dem väljer jag att inte skriva om just i det här inlägget, det får bli när det finns något nytt att skriva om. Men oavsett hur det går kommer jag ändå att uppnå mina sparmål och det känns som en stor trygghet. Resten är som jag skrev redan under mitt första sparår en ren krydda som kan ge portföljen ytterligare skjuts.


söndag 3 december 2023

Utdelningar och aktieköp i november

Det blev min bästa novembermånad sedan start med hela 12 773 kronor i utdelningar. Av de femton aktierna som delade ut bidrog Intrum med mer än hälften tack vare en extrem yield on cost på årets direktavkastning. Den kommer dock inte upprepas nästa år varför det här blir en tillfällig topp.

Ibland får man trevliga överraskningar som att Tokmanni har delat ut två gånger i år. Nu är det ett litet komplementsinnehav men det är aldrig fel att få ytterligare någon hundralapp i oväntad utdelning.


Portföljbelåningen är på den lägsta nivån sedan jag började använda hävstång. 0,6 procent är såpass lågt att jag funderar på om jag är alltför defensiv? Den kommer öka något i december, dels kan Avanzas ändrade belåningsvärden påverka och dels följer jag min strategi att inte göra insättningar sista månaden före ett kvartalsskifte. Har skrivit mer ingående förr om varför men därigenom undviker jag dubbelbeskattning för insättningen på bägge kvartalen och det är rationellt att avvakta insättningen. Dessutom finns en viss skatteteknisk fördel av att ha en viss belåning före årsskiftet då jag kan dra av en del av det från kapitalskatten genom ränteavdraget. Nu när skatten ökar till följd av den höjda räntan kan jag lika gärna låta belången passera 1 procent före årsskiftet. Min enda målsättning är ju att ha en låg räntenivå och nu när jag också har bolån att tänka på finns en bättre alternativkostnad på att amortera av det lånet än portföljbelåningen. I andra vågskålen finns att jag vill ha utrymme för att teckna fullt i ett par förväntade nyemissioner under första halvan av 2024.

Det börjar bli dags att titta på 2024 års utdelningar. Jag räknar med ett avbräck i utdelningar från i år som av olika skäl inte upprepas motsvarande åtminstone 20 000 kronor. Det beror på försäljningar, uppköp, sänkt utdelning eller innehållen utdelning. Samtidigt har jag ett par aktier som kan höja eller börja betala utdelning igen. Men december kommer jag ägna åt att identifiera fler aktier att öka i för att se till att jag inte hamnar efter med mina utdelningsmål. Norska aktier tittar jag lite extra på just nu.

Det har varit en ganska lugn börsmånad för min del. Jag har haft mycket att göra på jobbet följt av semester (bland annat för att fira min nyligen uppnådda milstolpe). En aktie har försvunnit ur portföljen. Jag valde att rycka plåstret i SBB. Nu kan aktien förvisso återhämta sig till följd av en eventuell räntetopp men de strukturella problemen är stora i företaget och de säljer av flera av sina bättre innehav varför frågan är vad som blir kvar när de är färdiga. Som turn-around-case finns säkert ett case för den riskvillige men jag avstår eftersom mitt case har varit ett utdelningscase och jag tror helt enkelt att jag får bättre utdelning på annat håll. Min filosofi är att man kan jämföra aktieportföljen med en trädgård. Man ska rensa bort ogräset, inte de träd som växer fint och ger mer frukt år för år. Det ger utrymme åt bättre plantor att växa och utvecklas. Därför har jag på så vis gett utrymme att teckna i kommande nyemissioner i andra innehav. Ett sådant innehav är ett nytt innehav. Svedbergs har jag haft på bevakning i ett par år och nu har aktien varit löjligt lågt fundamentalt värderad. Det beror förstås på konjunkturoro och deras produkter köps förstås inte i samma omfattning i en recession. Så långt är kursnedgång motiverad men det är ett välskött företag som kan övervintra en recession och på längre sikt tror jag, liksom med Inwido som i grunden har samma situation, att tålmodigheten kommer belöna sig. Sedan har det gnällts på att de aviserat en nyemission för att finansiera förvärv i förväg. Jag gillar tvärtom det för det ger mig chansen att köpa in mig på en sett till fundamentala data orimligt låg nivå. Därför har jag börjat fasa in ett litet provinnehav med sikte på att teckna fullt och öka ytterligare i anslutning till den kommande emissionen.

Därutöver har det blivit ökningar i Multiconsult. Medan den svenska kronan är svagare än de flesta större valutor är den nästan lika mycket värd som den norska kronan. Därför passar jag på att fylla på i ett i grunden välskött företag som få intresserar sig för. Jag har också ökat i EVO. Det är ett litet komplementsinnehav och jag är inte så mycket för innehav som alla intresserar sig för men samtidigt är det lockande att öka varje gång aktien tillfälligt tittar ned under tusenlappen. Sedan har jag småhandlat lite i Minesto också. Där har jag sedan gammalt en långsiktig plan för hur stort innehav jag vill ha i relation till totalt antal aktier men jag har i år passat på att ha lite övervikt. Skulle det komma ytterligare en emission är jag balanserad för att teckna fullt men jag är faktiskt inte säker på att företaget kommer vända sig till oss småsparare i första hand då lejonparten av parkfinansieringen bör kunna lösas på andra vägar.

Jag följer med stort intresse sjösättningen av Minestos kraftverk på Färöarna och det är en proffsig presentation av deras planerade parker på Färöarna som de har med sig till COP28. När jag skrev mitt första längre inlägg om Minesto noterade jag förvisso att det fanns en teoretisk potential för 200 MW på Färöarna men jag har aldrig räknat med mer än 60-70 MW (märkeffekt) i sålda parker där. I det finstilta syns i presentationen också att företaget räknar med att kraftverken kommer bli så effektiva att de kan leverera mellan 1,65 till över 2 MW (märkeffekt) redan på Färöarna. Förklaringen till detta fick vi nog från VD-presentationen hos Aktiespararna där han berättade att kraftverken har en så hög hastighet att de behöver större turbiner för att utnyttja dem optimalt. Det borde innebära att de kan förbättra marginalen eller intäkten per sålt kraftverk eftersom produktionskostnaden inte är dubbelt så hög för att producera ett 2 MW-kraftverk som nuvarande kraftverk samtidigt som det för kund genererar nästan dubbelt så mycket energi. Nu ska sjösättningen av D12 förhoppningsvis klaffa kommande dagar och därefter är den sista pusselbiten att lösa de första kommersiella avtalen. Sedan är företaget verkligen igång på allvar.

Jag har nu 92 820 kronor i utbetalda utdelningar i år vilket gör att jag med den stärkta kronan kan få svårt att nå 95 000 kronor. Insåg dock att jag nog retroaktivt faktiskt har en god chans att passera 100 000 kronor i år framåt våren när Avanza har lovat att betala tillbaka utländsk källskatt. Förra året blev det 4 485 kronor. Det borde bli något lite mer i år även om utländska innehav totalt sett är relativt oförändrade.

torsdag 23 november 2023

Milstolpe!

Idag passerades ännu en milstolpe!

Sedan jag startade bloggen har det tagit mig mindre än åtta år att nå hit - eller nästan på dagen sju och ett halvt år för att vara mer exakt - vilket jag inte hade vågat hoppas på. Jag är glad att den uppnåddes en månad före min initiala plan trots det ändrade ränteläget och förutsättningarna på senare tid.

Avsikten är att fira i början av december. Enligt traditionen brukar jag göra ett extra aktieköp vid varje sådan milstolpe. Vid min första milstolpe blev det Minesto. Ska fundera i lugn och ro på vad jag ska passa på att unna mig att köpa den här gången. Det kan också bli en symbolisk extraamortering.

Det här blir antagligen den sista milstolpen jag lägger upp på bloggen (uppnåddes även netto den 24 november) dels för att jag då har uppnått alla mina initialt uppsatta sparmål och dels eftersom jag kommer att sätta av en del av det ännu inte investerade kapitalet i fastigheter vid återflytt till Sverige och av principskäl inte räknar fastigheter som en kapitaltillgång då den är tänkt att bo i och inte att realisera.

Det är dock ännu ett kvitto på att jag i princip kan göra en FIRE om jag skulle vilja vilket jag inte hade trott att jag skulle kunna uppnå på mindre än åtta år. Nu har jag inga planer på det i nuläget dels eftersom mitt jobb är väldigt roligt, varierat och utvecklande och dels eftersom jag prioriterar att låsa in kapital i en fastighet och därmed egentligen redan har säkrat mina målsättningar också på den fronten.

Bloggsfären och sociala medier har förändrats sedan jag började spara där jag finner (f.d.) twitter allt mindre givande efter alla förändringar så jag nöjer mig med en liten enkel dagboksanteckning på detta vis.


champagnen är på kylning i skrivande stund - inlägg uppdateras med bild senare!

tisdag 31 oktober 2023

Utdelningar och aktieköp i oktober

Oktoberutdelningen slutat på 1 676 kronor i år vilket är den lägsta nivån sedan 2017 där så lite som åtta aktier bidrar med utdelning. De totala utdelningarna har samtidigt passerat 80 000 kronor för helåret. Det är min bästa utdelningsnivå någonsin även om jag inte kommer nå utdelningsmålet om 100 000 kronor då några aktier har dragit in eller sänkt utdelningen samtidigt som jag har prioriterat köp på längre sikt. 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har äntligen mer eller mindre uppnått mitt långsiktiga mål om att sänka belåningsgraden med lägsta räntenivån. På kapitalförsäkringen har jag i skrivande stund inga lån, främst eftersom jag till följd av den svaga kronan tycker att det är onödigt att köpa utländska aktier just nu förutom norska aktier som jag bevakar lite. Även om jag får lön i utländsk valuta och det egentligen så sett inte spelar någon roll tycker jag att det finns nog att öka i på den svenska börsen nu när även kvalitetsbolag börjar värderas på rimligare nivåer. Investeringssparkontot är återigen nere på den lägsta räntenivån igen med en belåning på 2,1 procent. Egentligen hade jag kunnat bli helt skuldfri redan nu i oktober men då det finns en hel del intressanta tillfällen att öka i aktier har jag tyckt att det var fel tidpunkt och dessutom har jag inte gjort min månadsinsättning ännu för oktoberlönen. Räntan på under två procent understiger i regel nettoutdelningen för de flesta aktier jag köper just nu och så sett är det rationellt att ha en viss belåning. Huvudorsaken är att jag löste in TransAlta RES mot kontant ersättning vilket ju samtidigt innebär mer än 5 000 kronor i uteblivna utdelningar som är svåra att kompensera för då jag hade en brutalt fin yield on cost i trakterna 7-8 procent på mitt innehav. Medan jag funderar på hur jag ska ersätta dem med något likvärdigt nu när Avanza så gentilt nekar möjligheten att köpa andra kanadensiska fina utdelare så utnyttjar jag möjligheten att både minska belåningen och räntenivån samtidigt som jag även ökar i en rad aktier.

Då jag efter rätt många år utomlands vid det här laget kommer närmare och närmare dagen då man börjar titta på att bo i Sverige igen blir det i högre grad en faktor att ta hänsyn till. Jag har redan lagt det pusslet och har i praktiken realiserat ett av mina långsiktiga mål där så jag befinner mig i den bästa av världar där jag inte har behövt tumma på aktieportföljen utöver nämnda inlösen men ändå kan ha en bas jag är helnöjd med livet ut i Sverige. Det innebär i det kortare perspektivet dock att jag kommer få mindre utrymme att köpa aktier då jag får andra omkostnader än idag men det är ju i grunden ett scenario som jag har räknat på i åtta års tid och där utfallet ändå trots allt blev ett av de bättre jag hade vågat hoppas på. Därför har jag landat i en avvägning i hur jag ska förhålla mig till portföljen framöver där det blir lägre insättningar men ändå utrymme att låta portföljen växa genom återinvesterade utdelningar och just lägre men kontinuerliga insättningar. Just att jag har löst de andra bitarna och vet vilken utgiftsnivå jag har för min bas i tillvaron gör att jag i grunden redan har löst ännu en mycket viktig pusselbit i FIRE-kalkylen. Men jag planerar inte för en FIRE, tvärtom är det jag håller på med väldigt roligt och jag ser fram emot att köra på många år till. Men nu är de flesta förutsättningar för en FIRE på plats och det känns som en riktigt fin trygghet.

Är börsen billig då? Nej, jag tycker faktiskt inte det eftersom den också prisar in högre räntenivåer, mer ansträngda balansräkningar, högre råvaru- och fraktpriser, ofta högre personalkostnader och så vidare. Ett exempel som finns på min aktiva bevakningslista igen sedan ett par månader tillbaka är Kopparbergs. Jag har redan en stor position i aktien men ser att den kan komma ned på mer intressanta nivåer som inte har skådats sedan pandemikraschen, det är knappt tio procent kvar dit ned. Men jag tycker ändå inte att Kopparbergs är billig. Varför? Jo eftersom råvarukostnader har ökat och en rad andra faktorer sammantaget har bidragit till att marginalerna pressas och lönsamheten är lägre än normalt just nu. Men aktien är inte dyr och som värdecase finner jag den intressant även om jag vill ha mer riskpremie innan jag tar en ännu större andel. Jag resonerar ungefär som jag gjorde när jag ökade i Cloetta - råvarupriser må pressa marginaler och lönsamhet just nu samtidigt som balansräkningen ansträngs då lån kostar mer och valutaeffekter är ofördelaktiga. Men om man har ett värdeinvesteringsperspektiv som är långsiktigt (som i lägg undan telefonen ett halvår, titta in till nästa årsrapport och upprepa samma procedur - få investerar så nuförtiden med dagens gamification) med vilket jag menar köp och behåll allt annat lika så tror jag ändå att man får en god nog utveckling under tiden. I ordet värdeinvestering är också inbegripet att jag inte förväntar mig att slå index med dessa investeringar utan helt enkelt bara tror att jag kan räkna hem 5-6 procent i rena utdelningar redan före framtida utdelningstillväxt samtidigt som det finns viss riskmarginal.

En aktie jag har ökat mitt innehav med femtio procent i under oktober är Wallenstam. Jag ser dem som fastighetsbranschens Handelsbanken - branschens uttalat defensiva och långsiktiga innehav med en VD som genom mycken klokskap har ridit ut värre finans- och fastighetskrascher än vad vi åtminstone hittills ser. Jag lyssnade på en intervju med Hans Wallenstam och även den senaste rapporten och det långsiktiga tänket gillas skarpt. Kloka investeringar i bra lägen vilket ofta innebär lägre risk (ja, det är i Göteborg och det gillas!). Det som vägde över till beslutet att öka var dock bemyndigandet om aktieåterköp på uppemot 10 procent. Det är ett styrkebesked att företaget så att säga minskar sin skuldsättning genom att återköpa aktier. Nu har Hans Wallenstam uttryckligen sagt att de inte prioriterar utdelning men av samma skäl som jag ökade rejält i Castellum i anslutning till Roger Akelius härjningar där gillas det här skarpt. För ett aktieåterköp på tio procent innebär att den disponibla vinsten per aktie i princip bör öka med tio procent då den delas ut över färre aktier. Det innebär att det på lång sikt så småningom kommer finnas utrymme till fina utdelningar för den tålmodige (återigen, lägg undan telefonen och kolla nästa årsrapport). Intill dess misstänker jag att man har planer på att försöka utnyttja sin relativt stabila marknadsposition till att göra förvärv när mindre nogräknade konkurrenter får det svettigt och tvingas sälja. Det bör tilläggas att Wallenstam till skillnad från många fastighetsbolag har mycket av sin finansiering genom traditionella långsiktiga bankrelationer snarare än optioner och liknande. Det gör dem i princip mindre känsliga då det här är relationer som har upparbetats under mer än fyra decennier där banken har en bra insyn. Wallenstam har ett uttalat mål om att på sikt nå en värdering runt 100 kronor per aktie vilket jag också tror är rimligt (nej, inte nästa vecka eller nästa gång du känner att du måste kolla mobilen utan på flera års sikt men det är en uppsida som är stor nog att den är värd att vänta på även om det skulle dröja till närmare 2030 innan den realiseras). Aktien handlades vid köptillfället till under 75 procent av eget kapital vilket är en hygglig säkerhetsmarginal för ett defensivt fastighetsbolag om än inte fullt på Grahams idag rätt utopiska nivåer.

En liten kul grej med ökningen i Wallenstam är att den putsar till det här sämre än väntade utdelningsåret med ytterligare ett par hundralappar då jag får med novemberutdelningen. Egentligen hade jag tänkt öka i Nyfosa men jag har skrämts av deras höga skuldsättning och räntekänslighet. Nu sprattlade aktien till efter rapporten då de har stärkt balansräkningen men de har också minskat sina potentiella intäkter genom försäljningar för att uppnå detta. Därför var jag inte fullt övertygad och avvaktar alltjämt.

Jag passade också på att öka i Investor. Är Investor billig just nu? Nej. Är Investor någonsin billig? Njae knappt ens under pandemibotten. Är det ett rimligt nog läga att öka lite försiktigt under tvåhundralappen? Ja det tyckte jag absolut. Det är länge sedan jag ökade i Investor och nu är första gången på ett år som jag tyckte att man fick ett bra nog pris. Ökar mest för att bibehålla en relativ portföljandel sedan får vi se hur marknaden utvecklas framöver. I Cloetta har jag fortsatt öka av samma skäl som föregående månad. Nu har jag en stor position där och är rätt nöjd. Har ökat i Profoto där jag testar att köpa aktier som kombinerar utdelning med utdelningstillväxt. Det blev också en dito ökning i EVO. Jag har aldrig hört till företagets fanboys mycket eftersom jag egentligen inte gillar att investera i den sektorn. Men jag tog mig tiden att läsa kvartalsrapporten och lyssna på VD-presentationen och landade i slutsatsen att företaget värderas till en rimlig värdering sett till innevarande vinstnivå och en lockande värdering sett till rimliga förväntningar om vinsttillväxt. Jag brukar fylla på när aktien handlas under tusenlappen och så också denna gång. Har ingen ambition att EVO ska vara ett stort innehav utan tänker mer en halv procent av portföljen eller så. Men företaget är redan nu på en nivå där man kan prata om kommande utdelning i linje med min ursprungliga filosofi om minst tre procent. Jag tror att tillväxten kommer mattas av och normaliseras och har inge några stora förväntningar där men att öka till rimliga värderingar, varför inte?

Och ja, det har stått ett kraftverk i Uddevalla hamn ett par veckor där det nu finns en båt bokad till Vestmanna hamn på Färöarna från just Uddevalla. Ja vad kan det vara som ska fraktas just dit egentligen med tanke på att Torshavn är den stora importhamnen på Färöarna? Noterar att danska sjöfartsverket har lagt ut en notis om arbete i just Vestmannasund i november månad. Spännande veckor framöver - äntligen!

lördag 30 september 2023

Utdelningar och aktieköp i september

September är traditionsenligt en av det andra halvårets bättre utdelningsmånader. Så också i år. Slutgiltig utdelning haltar lite då jag fortfarande inväntar utdelning från Brookfield RES och Cibus. Den kommer därför höjas ytterligare ungefär en femtiolapp då mina prognoser alltid underskattar valutaeffekterna. Jag skriver inlägget nu när jag har tid och portföljen har stängt för september oavsett. Utdelningen landar tentativt på 5 340 kronor men då ska den alltså räknas upp med cirka 50 kronor. Det är nästan en tusenlapp mindre än förra året, framförallt eftersom Clas Ohlson halverade årets septemberutdelning. Jag uppdaterar det här inlägget med grafer så snart faktisk utdelning är på plats för att slippa göra två omgångar utdelningsdiagram.

En anledning är att Clas Ohlson, och nu för tiden också halva utdelningen från Axfood, ger utdelning i september. Totalt delar tretton aktier ut i årets septemberupplaga.

En tråkig nyhet är att TransAlta RES kommer att köpas upp av moderbolaget TransAlta. En fin affär för moderbolaget då aktien är rätt blygsamt värderad just nu. Jag funderade länge på hur jag skulle göra men landade i att ta pengarna. Framförallt eftersom TransAlta har haft en rätt svag utveckling historiskt och mycket lägre utdelning men också eftersom moderbolaget inte är ett hållbart energibolag. Jag tror att jag kan hitta bättre avkastning på annat håll och det passar min ekonomi bra i övrigt då jag vill få lite extrapengar till resor och andra investeringar. Däremot understryker det vad jag skrev tidigare om hur trist det är som aktieägare när bra företag köps ut från börsen eller köps upp av andra företag. TransAlta var i sammanhanget en riktig tråkaktie som jag hade förväntat mig skulle rulla på med sina långsiktiga investeringar men så blev det inte. Nu glömde jag bort att räkna ut min slutgiltiga genomsnittliga yield on cost för TransAlta RES-innehavet men den är garanterat över 6 procents direktavkastning och jag är rätt säker på att den var högre än 7 procent. Det innebär att bara i ränta på ränta på aktieutdelningar har jag fått tillbaka åtminstone två tredjedelar av insatsen i rena aktieutdelningar under den genomsnittliga investeringsperioden på fem år (jag har ägt aktien längre men också ökat regelbundet). Jag tyckte det var trist att aktien inte såldes för mer men gör personligen en vinst, förstärkt av valutaeffekter, vilket innebär att jag säkert kan räkna hem minst 12 procent per år totalt sett under hela ägandetiden. Det är jag nöjd med. Nu återstår det att se vad jag kan hitta istället att investera i men jag har beslutat mig för att inte jäkta med det utan låta det ta den tid det tar.

En positiv effekt av försäljningen är att jag nu är helt utan belåning på kapitalförsäkringen. I investeringssparkontot hade jag bara ett mindre antal TransAlta RES-aktier som jag råkade köpa på fel konto av misstag för många år sedan som har fått ligga kvar så där är effekten försumbar på några tusenlappar. Totalt sett har portföljbelåningen ökat till 6 procent. Det beror på att jag har gjort nyinköp i portföljen samtidigt som jag vanan trogen inte för över kapital i slutet av sista månaden i kvartalet då man som bekant dubbelbeskattas på bägge kvartalen vilket ju är lite onödigt. Därför bekymrar belåningen mig föga då den kommer korrigeras till nivåer under augustibokslutet redan på måndag.

Så köp har det alltså blivit. Även om Mums Mums-effekten väl har klingat av fortsätter jag att ta en långsiktig rejäl position i Cloetta. Jag har ökat mitt innehav med hela 40 procent (av tidigare innehav) i september vilket nu gör Cloetta till portföljens femte största innehav, marginellt större än Investor och några tusenlappar större än Axfood. Egentligen var jag nöjd med innehavet jag hade i augusti men när aktien handlas till mer än 5,56 procents direktavkastning, ett P/E-tal under 14 och till i princip sitt egna kapital tycker jag att jag får en hygglig riskmarginal. Godis är ett defensivt och konjunkturokänsligt innehav då det är dagligvaror som för det mesta säljs. Därför säkrar jag att få påskgodis i portföljen många år framöver. Jag har ju också möjligheten att sälja av innehav längre fram för att vikta upp i annat - ett tänk som jag har börjat pröva på senare tid när jag tar övervikt. Vill samtidigt understryka att det förstås finns fler anledningar än ränteläget och konjunkturen till att Cloetta faller. Dels har företaget tagit lån för långsiktiga investeringar i nya produktionsanläggningar. Dels har råvarupriser såsom socker ökat dramatiskt. Jag tror dock att detta är övergående effekter i det långa loppet som förvisso kan störa företaget i det mer omedelbara perspektivet men inte borde äventyra företagets överlevnad och vinst.

Det blev också en betydande ökning i Minesto motsvarande ungefär ytterligare en procent av mitt befintliga innehav. Det var som senast helt enkelt en stående order som föll in. Företaget är nu äntligen rätt nära sin avgörande sjösättning av det stora D12-kraftverket med en märkeffekt på 1,2 MW. En urläcker video på den färdigproducerade vingen släpptes (länk) tidigare i veckan och vi vet sedan tidigare att fundament och infästningslösning också är färdig (finns en tidigare video på det också). Det verkar som att nästa steg för installationen tas nu i oktober. Om allt är klart då vet jag inte och jag ser hellre att det blir rätt första gången än att det går fort. Jag räknar med att de precis som med DG100 och D4 kommer testa och optimera D12 i några veckor innan de går ut med mer konkreta resultat efter den första sjösättningen. Men nu är det väldigt nära. Och det är skönt att äntligen se att företaget börjar leverera konkreta kraftverk i stor skala. Det må ha varit förseningar men det är en fälla tror jag att blicka bakåt till hur det har sett ut de senaste fem åren. Vad som är väsentligt framöver är att det är det här kraftverket som ska ligga till grund för kommersiella parker och det ska vara mer optimerat och effektivt än testmodellen D4. Och nu är det antagligen bara några veckor bort innan det äntligen är i vattnet. När det har bevisat sig kan bitarna falla på plats relativt fort då det här är vad som ska ligga till grund för de första kommersiella parkerna.

Det har varit mycket att göra i september och jag har i övrigt inte hunnit följa börsen så noga. Det finns lite bevakningstrådar att ta upp under oktober och november. Det finns några företag som jag har börjat följa lite extra, både befintliga och eventuella nya. Återstår att se vad jag plockar in men fokus är först och främst på att minska portföljbelåningen så jag kommer inte köpa något som inte genererar en högre nettoutdelning än räntan. Man får räkna med att det högre ränteläget också gör att det blir en högre kapitalskatt på aktieportföljen de kommande åren varför jag är mån om att den i princip ska vara täckt av utdelningsnivån.

Det här inlägget kommer att uppdateras med ett utdelningsdiagram så snart alla utdelningar är sammanställda men jag har redan 10 000 kronor mer 2023 än under 2022 med ett kvartal kvar på året.

Efter utköp från börsen och inställda utdelningar i ett par innehav verkar det inte som att jag passerar drömgränsen 100 000 kronor i utdelningar redan i år. Min prognos just nu är på 93 000 kronor men den borde bli närmare 95 000 kronor efter valutaeffekter och någon ökning i enskilda aktier. Framförallt har jag dock investerat på längre sikt än så och då jag gillar jobbet just nu och i övrigt har det mesta löst med ett framtida boende i Sverige känner jag ingen stress utan bygger tålmodigt bit för bit upp min portfölj.